Just det. Som ni kanske förstår så spelar vår hjälte Ruzzle. Man blir lite lätt skadad av detta ordspel där det gäller att under en viss begränsad tid bygga så många ord man kan från en ruta med massa bokstäver. Man drar hit och dit och plötsligt har man upptäckt ord man inte visste fanns, inte tänkt att de gick att böja på ett visst sätt, eller faktisk mycket medvetet drog sig till poäng på.
Det är lite kul tidsfördriv. Inte tal om annat. När man sitter och inte har något bättre för sig i väntan på att potatisen skall koka klart, när man skall lägga sig på kvällen. När man sitter på toaletten. Ja, det är faktiskt ett perfekt tidsfördriv så fort man har 2 minuter när man inte vet vad man skall göra.
Man lär sig mycket ord på detta sätt och blir snabb i tanken.
MEN. Det stör också hela ens tankesätt. Precis som jag antyder i rubriken så börjar man i vardagen se möjliga böjningar på ord. Man hör ett ord och tänker det genast i tre former till och undrar om man har den bokstaven. När jag skall sova ligger jag och pusslar ihop bokstäver.
Det är faktiskt lite samma känsla som jag fick av Tetris en gång i tiden när jag spelade det mycket. Då kunde jag vid sänggående ligga och spela hela omgångar, placera klossar på de mest fantastiska sätt och när jag väl somnade så kunde drömmarna handla om att möblera rum med soffor och kartonger för att få in så mycket som möjligt.
Lite samma känsla, fast inte fullt lika allvarlig får jag av detta Ruzzle. Men det är kul, inte tal om annat. Spelar mot hustrun, spelar mot lite bekanta och ibland blir det en slumpspel mot någon man inte alls känner men som man kan få visa sin duktighet mot, eller värre, bli utskåpad av. Det finns alla sorter.
Även Wordfeud har jag fastnat i. Detta är dock inte alls lika stressande utan jag kan i god tid fundera på ett ord, titta på vilka bokstäver jag har och sedan gå och grubbla en stund på bästa drag. Eller rättare sagt, hade jag varit begåvad med en massa tålamod hade jag spelat så. Nu lägger jag ofta första bästa ord för att sedan komma på att oj, jag borde visst gjort sådär istället.
Jag kan tycka det är lite roligt att faktiskt hitta spel som inte bara fördummar utan faktiskt berikar språket samtidigt som jag fördriver lite tid. Precis som det finns en del Quizspel i telefonen där jag kan lära mig ytterligare massa nonsenskunskaper som egentligen är totalt oväsentlig men ändå rolig att ha.
Vad gjorde jag egentligen innan smartphonens tid. Tja, svaret på den frågan är: Löste soduku. Det gör jag fortfarande ibland, men inte i lika stor utsträckning.
Vad vill jag då säga med det här.
Egentligen ingenting. Jag vill bara passa på att slå ett slag för möjligheten att faktiskt lära sig något och ha kul samtidigt. Det är inte det sämsta. En ganska bra kombination.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar