Djuriska lustar.

Jag har en tendens att skriva om tid och årstider och väder därtill. Och min vana trogen så kan det mycket väl hända att jag råkar kliva in på det spåret även idag.

Eller rättare sagt, när jag satte rubriken så tänkte jag klocka. Hur kommer det sig tänker ni. Jo, det är i själva verket väldigt enkelt. Hemma hos oss finns en katt. Det brukade finnas två, men den ena är försvunnen sedan två år, så nu har jag börjat lära mig att tänka att det finns EN katt hemma hos oss.

Jag älskar inte djur, jag tycker dock att skall man ha djur så är katter ett lagom mellanting mellan hund och akvariefisk. De lever i sin egen lilla bubbla, men kan få för sig att plötsligt kliva in i vår värld och vilja bli klappade en stund. Komma och kela lite och låta mig få rycka bort lite tovor ur pälsen.

Det finns alltså en katt i hushållet. Nu undrar jag om katter kan klockan? Eller om de i varje fall kan begripa att det finns tid och lär sig att förhålla sig till den.

Såhär är det nämligen. Jag är en nattvandrare. Jag är uppe och springer minst en gång, ofta två gånger varje natt. Nu är det inte så att jag går ut och promenerar eller tar en löprunda. Inte alls. Men jag kliver ur min säng och masar mig in på toaletten, sedan går jag och lägger mig igen efter uträttat arbete. Jag har alltid varit sådan ända sedan jag var liten har jag varit uppe och sprungit på nätterna.

Nåja, hur som helst. När jag kliver upp vid gissningsvis 4-tiden på natten går jag i lugn och ro. Katten ser jag inte röken av. Hon ligger antagligen och sover i nåt hörn, är ute och jagar möss som hon sedan kan lägga under soffan så att det stinker apa när de ruttnar, eller hittar på något annat kul som bara katter kan.

Detta kan vi kalla scenario 1 för enkelhetens skull.

Scenario 2 infinner sig istället ett par timmar senare. Vanligtvis mellan 6-6.15,  beroende på om jag vaknat precis innan klockan, eller om jag snoozat ett par gånger. Då kliver jag upp för att börja min dag och tror ni inte katten står utanför sovrumsdörren och väntar på mig.
Varje morgon står hon där och tittar uppfordrande på mig och menar att jag skall gå med henne ned i köket och lägga upp en liten burk med mjukmat.

Jag har funderat på det där. I början trodde jag det berodde på att hon hörde min väckarklocka och därför någonstans i djupt inne i sina djuriska instinkter begrep att NU! Nu kommer snart någon upp och ger mig mat.

Men det spelar ingen roll om jag vaknar 10 minuter innan klockan och smyger upp för att inte väcka den tungt sovande hustrun. Nog står katten där och väntar. Så fort klockan närmar sig 6 och jag går upp så står hon där.

Mystiskt är det. Jag vet inte vad det är som styr och det finns antagligen en jättebra förklaring någonstans. Men jag föredrar att tro att katter är så smarta djur att de antingen tittar på klockan som lyser på microvågsugnen och kostaterar att nu är det dags. Alternativt att de har en inbyggd klocka som vet när det är dags att gå upp och ställa sig utanför min stängda sovrumsdörr.

Av samma anledning är dörren just stängd. För stänger jag den inte brukar hon vid ungefär samma tid roa sig med att hoppa upp i min säng och puffa lite på mig som för att tala om att det är dags att gå upp för att ge henne mat. Men ibland vill man inte ha en katt i sängen. Speciellt inte en katt som kommer utifrån och har smutsiga tassar och lerig päls.
Tänker jag efter noga så vill jag faktiskt ALDRIG ha en sådan katt i sängen.

Så går det till hemma hos oss på morgonen och om någon har en idé om hur kattfan kan veta vad klockan är så tala gärna om det för mig.

På tal om tid. Idag är det fredag på riktigt. Det är dessutom halv fredag vilket innebär att det troligtvis inte blir så mkt mer skrivet här innan helgen. Eller under helgen heller. Jag skall gå i ide och dvala och komma tillbaka som en nyponros på måndag. Så om vi inte hörs önskar jag en god helg.

Glöm inte de döda, de har inte glömt er.