Idag rapporterar min hjärna fredag. Den är tyvärr inte riktigt överens med kalendern som med en dåres envishet hävdar att det är torsdag.
Tyvärr måste jag nog falla till föga och följa kalendern. Men visst vore det skönt att kunna göra precis tvärtom någon gång. Bara strunta i vad kalendern säger och gå på instinkten. Strunta i klockan på armen och gå på den naturliga klockan.
Fast det skulle kunna bli väldigt improduktivt också. För jag har en känsla av att min kropp trivs allra bäst fredag klockan 15.30 eller möjligtvis 16. Tidigare i veckan är okej, förutom onsdagar som av någon anledning alltid har varit en tråkdag för mig. Men det är fredag eftermiddag, när lugnet börjar lägra sig i kroppen. När man avslutar jobbveckan, planerar helgen lite mentalt. Det är då jag känner att jag lever.
Senare på fredagkvällen är inte alls lika bra. Fredagkvällar är en ganska jobbig kväll. Man är trött efter veckan och en trött hjärna är inte att lita på. Man funderar på konstiga saker och kan inte riktigt besluta sig om man skall slötitta på Dobidoo och Skavlan eller X-factor. Sedan skall man försöka komma i säng men eftersom det är fredag vill, i varje fall jag, gärna unna mig att vara vaken lite längre än vanligt. Vilket resulterar i att jag ligger och tittar på någon halvusel film och blir sentimental när det får varandra på slutet.
Nej, fredag vid 15-tiden is the shit. Som jag skulle sagt om jag varit ung och trendig. Fast det kanske inte är så man säger längre. Jag vet inte, eftersom jag inte är ett dugg trendig när det gäller språk.
Jag tycker inte om alla nya uttryck och framför allt tycker jag inte om ordet HEN, det är nästan det värsta jag vet. Tror faktiskt att det är det absolut värsta ord jag vet.
Nåja, det var inte det jag skrev om just nu. Någongång skall jag blogga om vackra och fula ord och deras betydelser, men inte just nu.
Hur som helst Sedan följer lördagen. Den är i regel rätt bra, även om jag ibland kan bli lite rastlös och känna att jag borde göra mer av helgen. Ofta gör jag ingenting. Är det fint väder kan det bli en promenad. Ibland måste vi iväg och handla och ibland är det faktiskt någon riktig aktivitet. Men ofta är detta en förlorad, om än väldigt behaglig, dag.
Söndagar är okej fram till eftermiddagen. Då börjar fallet ned mot måndag. Egentligen är inte måndagar speciellt hemska. Det är trevligt att komma tillbaka till jobbet. Men det är ändå ett ras från helgen och det infaller någon gång söndag eftermiddag.
Så går hela veckan, alla dagar och år.... Någon fattig bonddräng är jag inte. Men tiden löper på som vore jag det.
Men tänk vad skönt att någon gång bara få göra uppror. Nej, nu vill jag inte ha onsdag klockan 11. Nu är min mentala klocka fredag klockan 15, jag tar en kopp kaffe och sedan packar jag ihop, åker hem och gör helg.
När det är semester under sommaren kan man ju göra så, men då är det bara en naturlig del av det hela att strunta i tider och dagar. Nu pratar jag mer om en liten revolution mot verkligheten.
Jag snöar lätt in på tid och väder. Jag är väl helt enkelt en riktigt svensk människa och har detta i generna.
Nu säger klockan i varje fall att den snart är 8, dags att göra lite nytta alltså och jag skall med en dåres envishet försöka hävda att det är fredag idag.
Tror inte jag kommer lyckas.
Håller med! Tänk vad skönt att få följa sin inre klocka/almanacka. Undrar bara om det någonsin kommer vara så att det känns som måndag morgon när det eg är fredag eftermiddag. Och om man i så fall ändå inte valt att följa almanackan och klockan.
SvaraRadera