Synd om mig.

I varje fall om man skall följa alla definitioner. Då är det nästan mest synd om mig i världen.

Vad är det som hänt undrar kanske den nyfikne läsaren.

Jo, jag har åkt på en förkylning. Den kom smygande. Igår eftermiddag innan konserten kände jag hur det började killa i halsen. Först tolkade jag det som att det kanske var lite nervositet. Men efter att ha sjungit mig igenom hela repertoaren (Det blev inte lika bra som i onsdags, men ändå godkänt) så eskalerade det hela under kvällen och natten och när jag vaknade i morse fanns det både snuva och hosta i kroppen.

Det finns ju ingen det är så synd om som en man som är förkyld har jag hört. Därav rubriken.

Jag har dock aldrig riktigt förstått det där. Det kan vara väldigt irriterande att gå omkring och känna sig som om man har ett moln i huvudet. Fräsa och snyta sig och ändå hela tiden ha näsan full av snor. Känna killet i halsen och vara tvungen att hosta, även om det gör ont i hela kroppen.

Men det är som sagt mest irriterande. Det är liksom bara att snyta sig och jobba vidare. Så länge man inte drabbas av feber så fortsätter i varje fall jag som vanligt.

Kanske blir jag lite gnälligare men inte mer än så.

Och nu till något totalt annat.

I brist på nya avsnitt av Bonde söker fru tänkte jag ge mig på att prata lite om min andra favorit: Allt för sverige.

Det börjar med 10 amerikaner med svenska rötter som kommer till Sverige och tävlar om att få träffa sina svenska släktingar. Under tio veckor, eller vad det nu är, leds de genom historien och kulturen i Sverige av Anders Lundin och får lära sig både lite språk och historia.

Det är trevligt. Det riktigt underhållande.

Men jag blir inte riktigt klok på amerikaner.

Citat som:
- Nu förstår jag varför jag är som jag är, tyst och arbetssam.
- Om jag klarar av den här resan och kan vinna måste jag fortsätta hemma och vara mer än bara mamma och fru.
Tätt följt av:
- Jag vill bara ringa mina barn och berätta.

Det gråts. Det snörvlas och människor som i de flesta fall antagligen aldrig ens tänkt på sitt svenska arv blir helt plötsligt absolut jätteintresserade av den gamla torparen SvenAnders som emigrerade för 150 årsedan och övergav hela sin familj för att söka lyckan "over there"

Självklart kan det vara intressant med lite familjehistoria och vad som hänt tidigare. Men inte så till den milda grad. Lite överdrivet blir det, som alltid när amerikaner är inblandade. Och förra säsongen var kanske lite roligare när mannen med de enorma flugorna var med.

Men det är absolut ett trivsamt sätt att tillbringa söndagskvällen på.

Och med detta sagt så undrar jag nu om denna förkylning kan vara ett historiskt straff för att jag kanske har en kungamördare eller sköka i släkten bak på 1100-talet ?

Eller är det helt enkelt bara en hederlig bonnförkylning. Och kommer den sig i så fall av att jag har gamla bönder i släkten.

Man kan aldrig veta. Men det är spännande och ger förkylningen en helt ny dimension.

God måndag.