Snart slut.

Nu är det snart slut. Över, förbi. Snart är det inget kvar längre.

Jippie

Det är fredag och arbetsveckan närmar sig sitt slut. Det skall bli riktigt skönt med en välförtjänt helg nu känner jag. Några timmar kvar bara, sedan kan lugnet sluta sig och jag kan slappa i soffan och bara vara. Imorgon behöver ingen klocka ringa och om jag är trött så kan jag välja att ligga kvar i sängen en stund till.

Det är något speciellt med fredagar. De sista timmarna fram mot helgen är nästan det bästa på hela veckan. När jag väl blir ledig så är det mer ett konstaterande att det är skönt. Men just vägen fram dit är värdefull.

Egentligen börjar det redan onsdag eftermiddag när man inser att mer än halva veckan är avklarad och att det nu är nedförsbacke.

Sedan att vissa veckor är mer än andra. Mer jobb, fler möten och mer stress. Men det gör inte nedförsbacken mindre, snarare tvärtom.

Annars kan jag konstatera att det inte var så varmt i natt som utlovat. Det pratades på väderleksrapporten om att det skulle vara varmt vilket gjorde att jag inte kopplade in någon kupévärmare igår, vilket resulterade i isskrapning och imma på insidan av rutan i morse. Men det kan jag ta, det är ju ändå fredag.

Sitter och grubblar lite på en dikt som kommer till mig. Det är en dikt jag läste en gång i min ungdom i tidningen Starlet. Nej, jag som kille köpte naturligtvis inte Starlet, men om jag kom över en hemma hos en tjejkompis eller så läste jag naturligtvis. Det är lite som veckorevyn också var på den tiden. Eller som Amelia är nu. Inget jag skulle köpa, men rätt så trivsamt att läsa när man springer på dem. Jag kanske inte är rätt målgrupp, men det är ju alltid intressant att försöka förstå kvinnor och hur de tänker.

Eeeeh. Does not compute.....

Nåja. Såhär var dikten.

Små, små droppar.
Skimrande som silver
Smek emot min kind.
Fan vad det regnar.

God fredag.