Är det dags nu ? Ja, nu är det dags!!!

Äntligen är jag hemkommen efter utvecklingssamtal och tackar som frågar så gick det alldeles utmärkt. Hon måste brås på sin far flickebarnet :-)

Nåja. Hur som helst så behöver jag nu inte sitta och försöka tolka vad som egentligen avses i pappren där lärarna i första hand verkar ägna sig åt att redovisa läroplanen istället för att ge ett riktigt omdöme. Det var lite bättre den här gången, men fortfarande är det en väldig massa dravel som är ganska ointressant. Vad man vill veta är ju: Kan hon vad hon borde kunna ? Om inte, vad måste hon bli bättre på? Och om svaret är ja så möjligen lite tips på aktiviteter som ytterligare kan främja framgång.

Men det är inte därför jag är här. Skolan är jag ju klar med sedan länge och numera ägnar jag mig istället åt att titta på TV. Närmre bestämt Bonde söker fru.

Men det vet ni ju alla vid det här laget. Dessutom vet ni att det är torsdag och att det igår var ett nytt avsnitt och att det därför är min plikt att redovisa vad som hände och kanske även ha en eller annan synpunkt. Något annat vore mig främmande.

Nu har mer än halva säsongen gått. Det har varit både första möten, speeddejter och andra fåniga påfund. Sedan ett par veckor tillbaka så får vi ju nu följa bönderna i sin hemmiljö där de nu har fått besök av de som vill försöka vinna deras hjärtan. Detta som en kort resumé om någon valt att inte titta på programmet så frekvent som man faktiskt kan förvänta sig av civiliserade människor. Jag förutsätter att ni, kära läsare, är just sådana.

Nå, jag gör som vanligt. Här kommer gårdagens avsnitt lite sammanfattat per bonde.

Mystomtebonden:
Jag vet inte om jag tycker han är riktigt lika mysig längre. Han har visserligen en ganska så snäll image och gör inte mycket väsen av sig. Men något har han nog fallit ifrån myset till förmån för att prata känslor och som jag tidigare sagt så låter det ganska krystat när han försöker.
Igår då. Då skulle det flyttas kor. De tre kvarvarande kvinnorna skulle hjälpa till medan det var fint väder och man tog sig ut i hagen. När en liten kalv inte är så sugen på att byta betesplats får den blonda kvinnan, tror hon heter Pia förresten snabbt kliva in och visa var skåpet skall stå. Hon beskriver sig själv som en kontorsråtta men som brukar hjälpa till att flytta kor då och då. En spännande beskrivning kan man ju tycka. Jag är inte bara tandläkare.....
Nåja, efter lite meck blir korna flyttade och alla är nöjda och glada. Nästa händelse som är av vikt för programmet är att den stora mörka, som ni dessutom visar sig vara den stora mörka utan någon som helst självförtroende. drar med sig bonden in i köket för att baka kakor - hallongrottor. Det blir lite samtal och hon får visa just den självförtroendelösa sidan och berätta lite om varför. Hur hon i sitt 20 år långa äktenskap alltid blivit nedtryckt och aldrig blivit erkänd att kunna något. Inte ens hallongrottor. Det blir kakor till slut, om än med väldigt snålt med sylt i.
Sedan är det dags för val. Förra avsnittet fokuserade väldigt mycket på kvinnan med fula munnen men med kaniner som fick besöka hela bondens familj (korna). Den här gången blev hon hemskickad. Jag antar att det kan ha berott på att hon i föregående avsnitt pratade om svårigheterna som kunde uppstå med hennes 6 barn. Hon blev lite ledsen förstås. Men bonden verkade nöjd med valet. Och det är ju faktiskt ett program där han skall hitta någon att leva med. Så då är valet säkert helt riktigt oavsett anledning.

Den lömska getbonden:
Här plockar hon återigen med sig den tysta norrlänningen iväg för att göra lite ärende. Den här gången skall det fällas sly till getterna och hon tror nog att det bara är han som klarar av att hantera motorsågen. Det tas inte helt väl emot av de andra. Speciellt synd är det om tuppkammen som faktiskt bemödat sig med att komma med fika till hagen när hon är ute och matar getterna. Men även den store blonde tycker att det är lite orättvist.
När bonden är iväg med norrlänningen och både hinner med att fälla sly, fika lite samt tala känslor där han säger sig vara lite förtjust och hon säger att hon än så länge ser honom bara som en vän, så passar alla getterna på att rymma.
Den stora blonde och tuppkammen får ett digert arbete att samla ihop ett sjuttiotal getter och försöka få tillbaka dem in i ladan. Till slut lyckas de efter släpande, lockande och mycket spring få in samtliga getter igen. Och som av en slump så är de klara precis lagom till getbonden och norrlänningen kommer hem igen.
Det klarade de ju bra, men det berodde nog på vädret och att det började regna - tycker getbonden. Så full att tilltro till andra är hon. Nej, hon är absolut ingen favorit hos mig vilket ni säkert förstått redan om ni läst tidigare inlägg. Och även den här gången så gör hon ett antal uttalanden som får mig att undra om det är en man eller arbetskraft hon är ute efter.

Den värmländske countrybonden:
Jag kan inte riktigt påminna mig om vad han är för typ av bonde. Men han verkar i varje fall ha åkrar för den här dagen skall tjejerna få följa med ut och harva. Ingen av dem vet vad harva är för något, vilket man väl iofs kan förlåta då de inte är bönder och inte heller verkar vara sådär väldigt belästa på varken bondeskap eller andra saker. De tjurar lite när de blir väckta alldeles för tidigt. Men ger sig sedan ut och får i tur och ordning köra traktorn runt åkern och harva. Bonden får också tillfälle att förklara hydraulik för tjejerna och de tittar  beundrande på honom.
Det går väl sådär. Speciellt prickiga klänningen är ganska flamsig och fnissar mest hela tiden, vilket den mörka passar på att anmärka på, liksom ganska mycket annat som prickiga klänningen företar sig. Fortfarande tycker jag absolut bäst om den charmiga finskan. Hon fortsätter att vara sansad, betänksam utan att vara tråkig. Senare på kvällen får de också åka med till någon stuga i närheten där de skall äta middag. Medan finskan och prickiga klänningen dukar så går bonden iväg med den mörka för att fånga maten som han säger. De skall alltså fiska. Som vanligt blir det en något krystad dialog och den enda fisken de får upp lyckas slita sig och hoppa tillbaka i sjön. Vi får också ett utspel från tjejen om att hon försöker låta bli att kräkas när hon trär masken på kroken och undrar vilken ände som är huvudet och vilken som är "röven". Hon får veta att det nog inte spelar så stor roll. Vilket ju kan vara bra att veta för alla som tänkt sig meta i framtiden och  undrar vad som är fram och bak på en mask.

Pojkbandsbonden:
Den här gången får den sura, tråkiga tjejen inte så mycket tid i TV vilket gör mig ganska så nöjd så jag slipper sitta och reta mig på henne. Hur som helst. Tjejerna sitter i godan ro och äter frukost medan bonden är ute på något jobb. Men plötsligt kommer han rusande. Eller rättare sagt åkande i sin lilla golfbilsaktiga farkost och säger att nu får de skynda sig. Det har kommit en kalv precis som måste märkas upp så fort som möjligt. De får en förklaring om att det måste göras nu för om de väntar några timmar kommer kalven bli för snabb så han inte hinner ifatt den. De åker ut och där ligger kalven, alldeles ensam, mitt på en stor äng. Bonden går fram och lyfter upp den och bär den till tjejerna som suckar av beundran och tycker det är SÅ manligt att bära kalvar. De får kela lite och kalven får en gul bricka i örat som tack för besväret. Eller om det nu var för att bonden skall kunna hålla redan på den.
Bonden har, efter Lindas råd, nu kopplat på charmen och tar tillfället i akt att både ge komplimanger och hålla om tjejerna lite. Han tar med sig trollflickan på en liten dejt. Nåja, hon skall få se ännu en del av hans arbete. Det visar sig att de skall flytta bajs, som hon uttrycker det. En massa gödsel lastas in i en stor lastbil och sedan sitter de där på lastbilen och pratar och är så gulliga. Det är klart att i jämförelse med en stor dyngpöl så är det mesta gulligt.
Men även här vidhåller jag min tidigare åsikt om att trollflickan är speciell. Fortfarande vet jag inte om hon är ful eller söt, men hon är charmig, klok och verkar absolut vara en trevlig människa. Men det kan ju vara produktionen som vill visa henne sådan också. Man vet aldrig. TV kan förvanska mången verklighet.


Nu har jag säkert glömt massa viktiga saker. Men så kan det bli när man inte har tid att skriva ned sina reflektioner tidigare utan måste vänta till såhär sent på eftermiddagen. Men i det stora hela var detta vad som hände igår. En enda utröstning, eller ett val som de föredrar att kalla det. Detta borde ju resultera i att det blir tre stycken nästa vecka.

Får jag bestämma och hoppas vilka som skall få lämna då blir det:

Getbonden: Stora blonda
Countrybonden: Den mörka
Pojkbandsbonden: Den sura, bittra. (Även om jag anar att det blir den trevliga blonda (inte trollflickan) som får ge sig iväg.

Men det är bara mina önskemål och det är ju trots allt känslor mellan bonden och de sökande som är allra viktigast.

Det tog sig lite igår. Lite mer action även om jag fortfarande vill ha mycket mer intriger. Men det verkar inte bli en sådan säsong.

Såhär långt den här gången. Bondebloggen återkommer om en vecka. Själv räknar jag med att vara tillbaka redan imorgon, men då med något annat ämne.

Nu skall jag gå och laga köttfärslimpa.

God torsdag.