Vad är det med kyrkor ?

Jag vaknade i morse med kyrkor i huvudet.

Inte kyrkklockor som klämtade och fick huvudet att värka och bete sig utan snarare tankar på kyrkor. Jag sluter mig till att jag alltså måste ha drömt något om kyrkor.

Men kyrkorna har dröjt sig kvar och jag börjar fundera på varför kyrkor egentligen gör så stort avtryck även om jag faktiskt inte är mer religiös än att jag inte orkat gå ur svenska kyrkan.

Jag har iofs gift mig i kyrkan, döpt dottern i kyrkan, varit på ett antal begravningar osv. Men det är egentligen inte sådana här tillfällen jag tänker på när jag tänker på kyrkor.

Det är snarare att gå in i en kyrka när man är någonstans och känna svalkan, känna hur lugnet sänker sig. Sätta sig ned och lyssna på tystnaden eller någon tafflig kyrkokör eller kantor som övar lite. Det är mer så jag tänker mig kyrkor. Eller när jag själv sjungit och spelat i kyrkor. Det har ju blivit ett antal konserter med kören genom åren men mitt första framträdande var redan i 3:e klass när jag och en kille från parallellklassen fick sjunga någon julsång när det var dags för jullov.

Sedan spelade jag Oboe i kyrkan på en annan julavslutning. Måste väl ha varit i femman eller så. Det jag minns från detta framträdande var att jag fick en spricka i röret och svor till. Inte helt lämpligt.

Nåja. Det var egentligen inte sådana här saker som fanns i huvudet heller.

Inte heller den fantastiska upplevelse det var när jag klev in i en kyrka på Shetlandsöarna och hittar en pelare där en viking hade ristat in lite runor. Typ Svein was here, eller något sådant. Det var häftigt och klart kul upplevelse. Men inte den känsla som fanns i morse.

Jag har alltså inget riktigt svar på vad det är med kyrkor. Varför vaknade jag tänkandes på dem. Varför rör de sig i mitt huvud idag.

Jag vet inte.

Ni vet inte.

Men värre saker kan ju huvudet fyllas med.

God tisdag.