Nu är det snart dags för omställning till vintertid igen. Nåja, snart och snart. Det är ju nästan 1,5 månad kvar, men i det stora hela är det inte så länge.
Jag kan konstatera att det är synd att omställningen sker natten mot söndag och inte natten mot måndag. I varje fall nu på hösten när man faktiskt vinner en timme skulle det vara väldigt tacksamt om det faktiskt var så.
Anledningen till att jag kom att tänka på detta var att jag i morse hade ett möte på förmiddagen, dock inte direkt på morgonen. Eftersom mötet dessutom var på södra sidan av stan så var det onödigt att åka in till jobbet innan utan jag satt hemma och fixade och förberedde lite.
Detta resulterade i att jag faktiskt kunde sova en timme längre än vanligt och VIPS.... Jag är pigg, jag är redo att fatta beslut, jag är positiv och på bra humör.
Allt detta bara för att jag sov en knapp timme längre.
I varje fall inbillar jag mig att det var det.
Det kan naturligtvis också bero på att jag kommit igång med mina promenader och att all syre och motion gör att jag går på sådana där hormoner som är som knark.
Det kan också bero på att den senare resan gjorde att jag inte fick någon morgontrafik att slåss med utan kunde glida fram i rätt fart hela vägen. Och som alla vet så påverkas jag oerhört mycket mentalt av trafikläget.
Det finns många möjligheter. Men jag skyller på den extra timmen. Glädjer mig åt den och förespråkar att man förskjuter ändringen till vintertid med en dag.
Det var allt jag hade att säga om det - som Forest skulle ha sagt.
God onsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar