Igår var det onsdag. Men inte vilken onsdag som helst. För som alla som hänger med det allra minsta här i världen vet så var det inte bara onsdag utan dessutom premiär för årets säsong av "Bonde söker fru".
Såhär i början handlar det ju rätt mycket om att åka runt, visa brevhögar och sedan välja ut vilka bönder som skall få följa med på sommaren åktur. De som inte blir utvalda får dessutom förnedra sig att i Lindas sällskap ringa upp en av brevskrivarna och prata lite och försöka få till en dejt, eller i varje fall tala om att: Jag ringer dig senare. Vilket var den absolut vanligaste kommentaren igår.
Nåja. Nu har vi fyra bönder som skall följas. Eller i ärlighetens namn så är det ju redan gjort, inspelat och klart. Men vi tittare skall få se hur det har gått också.
Vad tycker jag då om årets bönder ?
Det är naturligtvis svårt att säga ännu. Men jag är lite bitter att de inte tog med den skånska hästuppföderskan. Hon hade en hemsk dialekt men ett leende som verkligen smittade och en positivitet jag hade älskat att följa på TV. Men icke. Hon blev ratad och fick dejta själv. Likaså blev KamelbondeWannabeen från Gotland och två andra, en som nästan gav lite frikyrkopastorvibbar och där är jag rätt nöjd med att han inte kom med. Sedan en verklig bonde som lät som Galenskaparnas Anders Eriksson på valium. Honom hade jag nog också kunnat tröttna på.
Nåja. De fyra som återstår sticker inte ut riktigt. En tjej och fyra killar. En norrländsk Casanova i knappt 30 årsåldern som säkert bara blivit inplockad för att han ser ut som en flickidol. Kan inte tänka mig att han inte ränner på byn och raggar även utan Bonde söker fru.
Sedan har vi den obligatoriska värmlänningen som gillar Country. Vi har sett några liknande innan, även om det var några årsedan senast.
En tjej som odlar getter har vi också och som vill ha karlar med stora händer. Stora händer, stora fötter, stor näsa.... Undrar vad hon är ute efter ?
Sist med inte minst har vi lilla mysgubben. I inslaget i våras när de presenterade bönderna hade han hela tiden keps på sig. Nu lyfte han plötsligt den från huvudet och blev en helt annan person. Där man trodde det fanns ett grått lurv fanns nu endast en blankpolerad flint. Inte ens Linda kände igenom honom riktigt och frågade om han odlat mustasch.
Nåja, nu ser vi fram emot att följa dessa. Lära oss att älska, hata och få skratta och gråta med dem.
Jag kommer hålla er uppdaterade med mina synpunkter. Men se även till att skaffa er egna och diskutera och kommentera gärna med mig. Det finns ju inget bättre.
God torsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar