Det finns många mysiga saker med att ha katt hemma. En lurvig boll som, när hon känner för det, kommer och kelar lite och vill bli klappad.
Någon som möter mig varje morgon och tittar kärvänligt på mig när jag morgontrött kliver ut ur sovrummet.
Ja, jag har avslöjat att hon inte är ett dugg kärvänlig utan bara vill ha mat. Men det ligger väl i hennes natur.
Sedan finns det saker med katter som inte är fullt lika mysigt. Som när de är ute och jagar och till varje pris skall plocka hem sitt byte och visa upp det. Det är väl okej om det ligger en liten död mus eller sparv på golvet som man kan sopa upp och slänga ut. Men när de skall plockas in levande då tycker jag det går lite väl långt.
Inte bara så att de tas in levande. Utan dessutom är hon så slarvig att hon låter dem komma undan. Vilket gör att musen smiter in under ett skåp någonstans där katten inte kommer åt den. Sedan sitter musen och trycker under skåpet och katten sitter och vaktar ifall den skulle få för sig att komma ut.
Ibland självdör musen och ligger och luktar i några dagar, upp till en vecka. Sedan lyckas vi antingen lokalisera den, eller så har den ruttnat klart bara finns kvar till man en dag hittar ett litet musskelett.
Men ofta man man se på katten att något har gömt sig och då börjar operation försök få ut musen ur huset.
På med handskar. Och sedan får någon pilla med något långt, försöka peta ut musen och så får jag som har handskarna på mig försöka fånga eländet och kasta ut den. Det brukar gå, man får liksom rutin även på denna typ av handlingar.
Men det är inte kul, det är till och med ganska jobbigt att hålla på såhär.
Så om jag någongång i framtiden när katten blir gammal och försvinner överväger att skaffa en ny katt så påminn mig om att det skall jag INTE. Det är inte värt det. De få stunder av gos och illussion av uppskattning man får är inte värt det att ligga och kräla på golvet efter möss. Inte heller uppväger det att sopa upp massa fjädrar som spridits över halva huset.
Jag har ingenting emot djur. Tro inte det. Dock behöver jag inte ha något.
Skall jag någongång ha ett djur skulle jag vilja ha en minielefant. Men sådana finns ju inte, så det är kört. En riktigt stor och fluffig hund skulle jag kunna tänka mig om någon annan tog hand om den. Inte kan jag åka omkring med en hund hela tiden och jag vet minsann vem som skulle få gå ut klockan 6 en regnig novembermorgon när alla andra låtsas sova.
Fiskar har vi testat också, men de är sådär halvtrista och ger liksom ingenting tillbaka.
Minielefant, eller möjligtvis en mininoshörning vore coolt däremot. Flodhäst också om de fanns i behändiga storlekar så man kunde ha den lekandes i badkaret. Men nej. Det är bara att glömma.
Och med detta önskar jag alla en trevlig fredag och ett djurfritt liv om ni så önskar. Eller ett djurfyllt om ni hellre vill det.
God fredag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar