Äntligen....

Jag vet inte om någon fått nobelpris, jag lär i varje fall aldrig få det. Även om det är en lite dröm jag när djupt inne i mig själv. Att skriva böcker. Att skriva böcker som är riktigt bra. Men det är väl där det fallerar. För riktigt bra böcker och författare får ju sällan nobelpris. Man skall vara lite lagom svårbegriplig. Tolka saker djupt och intensivt och helst skall man vara väldigt politiskt korrekt också. Då finns det en liten chans. Men eftersom jag saknar både djup och politisk korrekthet så kommer nobelpriset aldrig vandra min väg.

Det är helt enkelt bara att ge upp redan innan man börjat.

Å andra sidan vet jag inte om det är fel att istället vara en författare som uppskattas av gemene man. Som säljer stora upplagor och som folk pratar om på fikarasterna.

Jag tror faktiskt hellre jag vill vara den författaren. Så den drömmen kan jag behålla ett tag till.

Fast skall jag vara helt ärlig så är bristen på tålamod nog min största fiende när det gäller att eventuellt producera en bok. Precis som med allt annat jag företar mig så har jag svårt att vara riktigt tålmodig och hålla på länge och intill perfektion.

Ta bara saker som att spela instrument. Jag får tag på ett nytt instrument. Jag övar. Jag lär mig lite hjälpligt och då tröttnar jag. Det är väl därför jag aldrig blivit musiker heller. Jag kan fuska lite på många olika instrument, men innan jag blir jätteduktig har jag i regel tröttnat. Kanske inte på instrumentet i sig, men på att öva så mycket som skulle krävas för att gå från glad amatör till proffs.

Lite samma sak gäller matlagning. Okej, jag gillar långkok, men oftast fuskar jag till det även när jag lagar mat. Det blir oftast väldigt bra iofs. Men jag har inte den där sista orken till att reducera ned fonden ytterligare lite för en djupare smak, fuskar hellre till det med lite färdig oxfond från en flaska. Jag går inte i saluhallen och köper de bästa råvarorna utan nöjer mig med vacumförpackat från ICA.

Sådär är mitt liv. Så länge det blir tillräckligt bra för att hålla mig i toppen av de närmsta så känner jag inte behovet av att lägga de där sista, krävande delarna för att uppnå perfektion.

Detta innebär nog att jag aldrig blir mästerkock. Aldrig blir musiker och aldrig blir bästsäljande författare heller.

Men det är väl inte alla förunnat att bli sådana saker.

Så ni får ta mig som jag är. Ganska duktig på ganska mycket men aldrig bäst.

God onsdag.