Vad är det med kvinnor ?

Igår hade jag en lite stund över och satt och slöläste i skvallertidningen på nätet. Där finns det en spalt där man man ställa frågor till någon form av expert eller psykolog eller vad hon nu är. Det kan ibland vara lite intressant att läsa om att det finns många människor som har både mycket värre och mycket konstigare problem än vad jag har så jag kastar ett öga där ibland och ser om det verkar finnas något intressant.

Ibland är väl i och för sig att ta i. Om det står en rubrik på startsidan som låter lite rolig så kan jag gå dit och titta, precis som jag kan göra med sexspalten där man aldrig upphör att förvånas heller.

Nåja.

Hur som helst. Igår sprang jag på en man som hade ett problem. Hans fru som i vanliga fall var en trevlig och sympatisk kvinna som fungerade som folk gör mest lade sig i semestertider till med en väldigt massa olater. Hon slutade helt att hjälpa till hemma och satt bara i en solstol och slappade. Enda gången hon behagade resa på sig var för att åka med sin syster, eller väninna eller vad det var på semester någonstans. Övrig tid så förväntade hon sig bara att bli uppassad.

Då tänkte jag lite att det här låter ju inte så kul för honom, men gratulerade honom ändå mentalt att hon bara betedde sig så under semestern. Det kunde ju faktiskt varit värre.

Nåja, svaret var hur som helst inte riktigt vad jag väntat mig.

I det stora hela så var det inte alls hon som var problemet utan han.

Jag vet inte vad det är med kvinnor i allmänhet men de verkar skydda varandra så till den milda grad att när de beter sig konstigt så är det alltid mannens fel som inte kommunicerar. Kommunicerar på fel sätt eller kommunicerar för mycket.

Att argumentera med en kvinna är lika bra att glömma. Det är troligare att man lyckas slå ihjäl en blåval med en tändsticksask än att man skulle råka få rätt i en sådan diskussion. Och när de dessutom inte bara är omöjliga att vinna emot utan dessutom stöttar varandra, oavsett hur situationen ser ut så är det ju verkligen hopplöst.

Påminn mig om att, om jag någon gång, skulle vilja prata med en psykolog eller terapeut inte välja en av kvinnlig kön för det skulle antagligen sluta med ett skutt ned från kaknästornet.

Ja, jag generaliserar lite. Men bara lite.

God onsdag.