Elefanter...

Jag har alltid haft en fascination för elefanter. Jag vet inte vad det beror på, det kanske kan vara att det är ett djur som alltid är tyngre än jag.

Men då skulle jag väl å andra sidan gilla flodhästar och noshörningar också. Inte så att jag tycker illa om dessa djur, men det är inte som elefanter.

Jag gillade redan som barn små skulpturer av elefanter både i trä och sten och har alltid haft en dröm om att någon skall lyckas klona fram en liten minielefant som jag skulle kunna ha som husdjur hemma. Jag inser att det antagligen inte alls gör sig speciellt bra på våra trägolv, men om den var lite lagom liten så kanske det skulle gå. Helst så  liten att jag orkade lyfta den för jag misstänker att de inte är riktigt skapta för att gå i trappor och det vore ju synd om den om den skulle tvingas tillbringa hela sitt liv på nedervåningen.

Pellefant, lilla blå och dumbo. Alla dessa har varit lite av favoriter genom åren.

För några år sedan fick jag testa på att rida på en elefant på riktigt för första gången. Jag är dock inte övertygad om att elefanten tyckte lika mycket om mig som jag om den för den envisades med att fräsa ur snabeln på mig hela tiden. Men det kanske är ett ömhetsbevis bland dessa djur. I varje fall försöker jag inbilla mig det.

Men drömmen är alltså en egen liten elefant. Kanske är det var jag egentligen borde ägna mitt liv åt. Flytta utomlands och öppna en elefantfarm.

Det närmaste jag kommer är elefanthud under hälarna, men det är inte så illa det heller.

God tisdag.