fredag 5 juli 2013

Om åldrar....

Det är spännande det där med ålder, hur det känns och hur det påverkar oss som människor.

Just nu har vi 3 barn hemma i väldigt olika åldrar.

11år - När jag var 11 år så kände jag mig ganska stor. Det hände mycket men man levde ändå i någon sorts skyddad bubbla. Det var en ganska härlig tid när jag spenderade mycket tid ute med kompisar och det hände helt enkelt mycket. Tog man sin cykel och gav sig ut så hittade man alltid någon man kunde umgås med och om inte annat så kunde man ju alltid plinga på hos någon kompis och samla ihop lite folk.

Ja, jag kan sakna att vara 11 år.

18år - Då var jag ju mer eller mindre vuxen. Körkort på gång, gymnasiet höll på att avslutas och en massa annat. Det var på sätt och vis en bra tid, även om den inte var lika spontan som tidigare. Mycket tid borde ha lagts på att få bättre betyg, men alltför lite tid spenderades faktiskt på det. Det fanns ju så mycket annat roligt att göra.

Jag kan saknar lite att vara 18 år. Inte jättemycket men vissa delar.

24 år - Då hade jag bott hemifrån i 2 år. Jobbade heltid och hade börjar vara mer vuxen och självständig. Det var jobb, jobb och lite mer jobb. Hänga hos kompisar en stund eller sitta hemma och se på TV. Kreativa lösningar för att slippa laga middag förekom ganska ofta också. Just denna ålder är egentligen inte så mycket att sakna. Det var bara ett steg på väg mot livet som det är nu.

Nä, 24 år saknar jag inte.

Och nu då, snart 41. Kort sammanfattat så är det inte så stor skillnad. Det är jobb, familj och en jäkla massa måsten.

Ändå kan jag känna mig både som 11, 18 och 24 igen beroende på situation. Ibland känner jag mig som min verkliga ålder och ibland känns det som om livet nästan är slut och kroppen känns som 80. Detta har jag dock lyckats relatera till en massa energi som omsatts i trädgårdsarbete med påföljd att det dyker upp massa gömda muskler som kan göra ont.

Nåja. Kort sammanfattat. Det spelar egentligen ingen roll var i livet man befinner sig. När man är liten tycker man de som är äldre är jättegamla. När man själv är en av de där äldre så känner man sig ganska likvärdig med de unga. Det är nog så att alla åldrar man upplevt finns där inne och plockas fram och man faller tillbaka till dem ibland.

Och den som säger något om gråa hår får stryk.

God fredag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar