Idag är det tisdag och det är ett strålande väder ute. Solen skiner det blåser en lagom frisk bris för att det skall vara trivsamt utomhus.
Ändå går jag och funderar på om det inte borde börja regna. Nej, jag vill inte ha regn, men jag är inte jättesugen på att klippa gräset ikväll heller, även om det verkligen behövs. Men så väldigt roligt är det inte. Men det måste ju göras så jag får väl lägga en timme av mitt liv på det misstänker jag.
Hur som helst så närmar sig semestern med stormsteg. Det är lite drygt 2.5 vecka kvar, skall man vara lite negativ så är det nästan 3, men jag väljer att tolka det som lite drygt 2.5 istället, det känns lättare då.
Det är lite konstigt att de här veckorna som är kvar kommer kännas bra mycket längre än de fyra som jag sedan kommer vara ledig.
Redan nu börjar jag tänka att då är det semester och så gör vi det och så gör vi detta och vips så är det höst igen. Då kan man tala om att ta ut semestern och hösten i förväg. Men det är sådan jag är. Inget ont om höst heller förresten. Jag kan faktiskt tycka att hösten är ganska mysig och redan nu går vi ju mot mörkare tider igen. Midsommar kom och gick och jag hann nog nästan inte ens fatta att det var midsommar. Visst det blev både sill, nubbe och små grodor på dragspel. Men någonstans har jag ändå inte riktigt fattat att det faktiskt är förbi.
Det var ju inte längesedan jag gick och svor över snön och nu är vi alltså på väg in i juli. Jag är inte helt övertygad om att jag tycker det är okej att tiden rinner iväg så himla fort. Skulle nog föredra om man kunde bromsa den. I varje fall delar av tiden.
Något positivt som hösten ändå har med sig är ju att vi får en ny säsong av Bonde söker fru. Jag måste säga att jag faktiskt är lite nyfiken på vad som skall komma. På tal om detta så läste jag förra veckan om sörpelbonden och MonaLisa. De är tydligen fortfarande lika lyckliga och sörpelbonden verkar fortfarande vara helt bortom all räddning. Men det är tur att han hittat en så förstående kvinna som Mona Lisa för hon verkar överse med hans avarter och faktiskt se något speciellt och vackert bakom ytan. Det är riktig kärlek det och sådant berör mig alltid lite extra.
Så lite ser jag fram emot att semestern skall vara över och hösten sänka sig över oss.
Även mörkret, blåst, regn och löv som flyger omkring på gatorna kan jag faktiskt se fram emot. Jag vet att jag kan framstå som en sjuk människa när jag skriver sådär, men så är det.
Jag fick förresten inte plats med sju flickor under kudden på midsommar och istället för att drömma om blommor så hade jag snurriga drömmar hela midsommarveckan. Jag skyller det på att jag inte fick med mig tillräckligt många flickor i sängen. Hade jag lyckats med sju hade jag antagligen inte kunnat sova alls och hade således slippa drömma.
Nej, nu tänker jag inte på snuskigheter. Men jag vet hur det är att ha dottern i sängen och hon är bara en och ställer ändå till det med min nattsömn. Tänk då hur det gått med sju stycken. Att hela tiden behöva ligga på helspänn så att man inte stör någon, inte snarkar någon i örat eller råkar stjäla någon annans täcke eller kudden.
Nej, det var nog bäst att det blev som det blev. Och nu är det som det är och just nu är det dessutom SLUT.
God tisdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar