Så är det då dagen efter dagen med stort B. BondeOnsdag. Och
som seden bjuder så skall jag alltså uppdatera bloggen med lite matnyttig
information om vad som verkligen hände igår.
Till detta kommer naturligtvis
också lite analyser om varför det hände och på vilket sätt. I varje fall hur
jag ser det med mina ögon.
Jag ber att få påpeka att det är högst subjektiva åsikter
som redovisas i denna blogg. Jag kan i dina ögon ha massor av fel och göra
totalt galna tolkningar. Men då är det så. I så fall får du gärna komma med
dina, för det kan bli en intressant diskussion. Men jag hävdar inte att detta
är något form av existentiell sanning.
Bara så vi har det klart.
Lite generellt så minns jag att jag läste i Skvallerpressen
på nätet innan årets säsong hade börjat om hur detta skulle bli en händelserik
säsong. Det skulle bli mer spännande än någonsin.
Jag säger bara: Pyttsan.
Det är en av de segaste säsonger
jag sett och bortsett från Erik och Sigrids lilla kuttrasju så har det väl i
princip inte hänt någonting.
Vi hade även lite prat igår om bönderna i årets säsong. Om
de är lite blekare än vanligtvis. Och kanske är det lite så. Inte lika mycket
att reta sig på. Inte lika konstiga människor som stundtals har figurerat i
programmet.
Hur som helst så sitter jag och hoppas på att det verkligen
skall hända något snart. För det är lite väl mycket gullegull.
Nu har det alltså gått ytterligare ett avsnitt. Vi befinner
oss i situationen att de potentiella friarna har kommit hem till sina bönder
och börjat etablera sig där. Och med den situationen given så kastar vi oss ut
mot analysen av respektive bonde och hans/hennes (Nej, jag tänker aldrig skriva
hönsordet) friare.
Jennifer.
Här är ju bara tre killar och det märks på Jennifer att hon
är lite bekymrad över att de inte verkar göra saker för att de känner för det
utan för att de tror att hon förväntar sig att de skall göra, eller säga saker
på ett visst sätt.
Hon försöker utsätta killarna för olika prövningar för att
försöka lista ut vilka de egentligen är och vad de verkligen tycker.
Det går
sådär.
Det hjälper inte att hon får dem att smaka på ogräs utan det är ändå
mest. Åh, vad gott. Fantastiskt. I mina ögon är det också en av killarna som
verkar vara extremt mycket ute efter att bara vara precis som det förväntas.
Jag nämner inga namn, men tankarna går till Beverly Hills som var en annan
favoritserie på TV för längesedan.
De övriga två verkar i varje fall vara lite mer försiktiga.
Kanske lite för försiktiga. I varje fall när alla är i sällskap. När de däremot
ges lite ensamtid med Jennifer så kommer det fram vad som känns som mer ”riktiga”
sidor hos dem.
Hur riktigt något nu kan vara med kamerateam som går omkring
bredvid när man skall ha en liten promenad för att få vara för sig själva.
Jag är inte avundsjuk på den situationen alls. Själv har jag
ibland svårt att prata när det är människor i närheten. I varje fall saker som
känslor och dylikt. Så att då ha ett helt kamerateam i hasorna kan inte vara
speciellt lätt.
Hur som helst så visar sig både David och Charlie faktiskt
ändå kunna öppna sig lite mer och det verkar som om det blir en positiv
upplevelse för vår kära bonde.
Såhär långt kommet i säsongen så måste jag säga att Jennifer
är min favoritbonde. Hon är den jag upplever som mest äkta och sympatisk. Även
om hustrun hävdar att dessa lekar och tester hon hela tiden utsätter killarna
för inte är så naturliga. Och kanske inte, men om man inte kan få dem att
slappna av på annat sätt så….
Per
Vi åker norrut från Slöinge (jag älskar det) till Per
någonstans mycket längre bort på något ställe jag inte har lärt mig namnet på.
Även här har det börjat stabiliseras lite. Damerna är på plats och skall hjälpa
till att klippa lite får. Jag undrar om han verkligen handklipper sina får med
en fårsax från 1800-talet. Men antagligen blir det bättre TV än om man plockar
fram en elektrisk klippmaskin.
Efter lite klippande så går han i varje fall iväg för lite egen
tid med Thorild som pratar om att hon kanske vill åka hem. Jag tycker mig ha
hört det förut och jag tycker, när de visar vad som kommer nästa vecka, att jag
hör det igen. Antingen har hon hemlängtan eller också är det bara ett sätt att
få lite mer uppmärksamhet och få Per att tala om hur gärna han vill att hon
skall stanna. Jag tycker mig ana lite list bakom detta. Kvinnor är lömska
varelser – det vet man ju. Hon lyckas i varje fall få en liten Pyss på detta sätt.
I övrigt händer inte så mycket. Första middagen blir pasta
med bacon vilket inte emottas så jättepositivt av minst en av damerna. Och jag
kan väl kanske hålla med om att man borde försöka göra det lite mer festligt
när man får besök. Men Per är ju Per och finess kanske inte alltid är hans
starkaste sida. Och då är det ju på sätt och vis bra att damerna får reda på
det redan från början så det inte förväntar sig något helt annat när det sedan
eventuellt blir vardag på gården för en av dem.
Erik
Här skall det bli val redan nu. En dag på gården och redan
skall Erik få skicka hem en av tjejerna. Det verkar konstigt. Men när vi sedan
kommer till valet och en av Linorna deklarerar att hon vill åka hem så kanske
det inte är så konstigt. Antagligen har hon väl flaggat det för produktionen
redan innan och då passade man på att lägga in valet tidigt för att inte, som
vissa tidigare säsonger, få avhopp mitt emellan. Antagligen bara ett smart
produktionstrick.
Så han slipper alltså välja. Det kan ju vara skönt på sätt
och vis. Men varför blir alla som hoppar av plötsligt favoriter. Jag har inte
hört en enda gång något sagt att: Åh, vad skönt. Jag gillade inte honom/henne
speciellt mycket ändå. Nejdå. Det är alltid ”en av mina favoriter” som väljer
att åka hem. Det är lite som när någon dör. Det spelar ingen roll hur stort
svin människan varit. När han/hon väl är död så talas det bara med fina ord.
Nåja. Tillbaka till gården. En liten dejt men FarmenLina på
höskullen blev det. En liten spontandejt som helt plötsligt visade sig
innehålla en korg med både vin och annat. Så det där med spontaniteten känns
sådär halväkta.
Och varje gång Erik går iväg med en av tjejerna så sitter en
liten svartsjuk ”griskokerska” kvar och beklagar sig. Hon är lite läskig.
Svartsjuka i ett så tidigt stadium kan aldrig leda till något gott. Hoppas hon
försvinner vid nästa val. Även om jag kan tycka att den mediakåta Lina också
borde försvinna. För min känsla är att det är för mycket längtan efter att vara
i rampljuset där.
Sigrid
Så går vi slutligen till Sigrid som fortfarande knappt har
tid att träffa killarna. De äter ensamma varje mål och hon är iväg på saker.
Jag har sagt det förut och säger det igen – lite konstigt beteende tycker jag
det är. Oavsett hur mycket man har att göra så får man ändå ta sig lite tid.
Det blir lite ensamtid med Richard, som avbryts av
pojkspolingen Bertil och så blir det lite försök av Matti och köra hästtricket.
Jag vet inte vad jag skall säga. Av alla bönderna så tycker
jag nog att Sigrid är den minst roliga att följa i avsnitten. Allt känns lite
för mycket som på hennes villkor och dessutom så känner jag ingen jättesympati
för varken henne eller friarna.
Det skulle väl vara Anders i så fall. Men då
undrar jag om det inte bara är göteborgskan som binder oss samman och som får
mig att känna mer sympati med honom än de andra.
Jag tänker därför inte ägna så mycket mer tid åt Sigrid utan
kan bara konstatera att det blev mycket träffande på tu man hand med Richard.
Men det ligger ju helt i linje med vad jag trodde redan förra veckan.
Detta var lite kort om gårdagens avsnitt. Jag hoppas nu
verkligen att det börjar hända lite mer nästa vecka. Jag vill ha glädje, sorg,
bråk och passionerade möten. Nu är det dags för lite äkta dramatik och jag
håller alla tummar jag har att vi hamnar där snart nu.
Men så länge så önskar jag er en bra vecka och helg. Så
kanske jag återkommer nästa torsdag. Om jag har tid, ork och lust.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar